På en timme glömmer jag hur ont det gör

På en timme glömmer jag hur ont det gör

Jag har haft ont i mitt ben i fyra veckor snart. Och det gör ju inte bara ont bara i låret. Eftersom jag haltar lite och lårmuskeln är helt spänd så blir hela kroppen lite skev.

Svanken. Höftböjaren. Ryggmusklerna. Och så har jag haft träningsvärk pga kryckorna.

Jag tar oxynorm för smärtan. Starkt som fan. Och effektivt. Typ en timme efter jag tagit en tablett så känns knappt smärtan längre (om jag inte haft för ont innan, då är det svårt att bryta smärtspiralen). Och jag kommer inte ihåg hur smärtan var, hur handikappande den är, hur dåligt den får mig att må.

Det är ju bra att jag inte har ont. Och jag försöker göra allt jag gör i vanliga fall, även om vissa rörelser gör ont och jag har kryckorna… Men samtidigt så har jag svårt att förhålla mig till att smärtan är borta, och jag känner mig gnällig och överdriven, för så ont kan jag ju inte ha? Att det är värt kryckor och starka smärtstillande?

I min AIP-dagbok har jag en specifik rad för just den här smärtan och olika metoder för smärtlindring. Jag fyller i hur ont jag har. När jag tar mediciner. När jag använder tens. För att på något sätt göra situationen verklig för mig, även när smärtan är lindrigare eller borta.

Men jag börjar bli trött på det nu. Riktigt trött.



Lämna en kommentar