Hur det blev såhär

Det sista ett och ett halvt året har det varit svårt för mig att göra vad jag vill och svårt att uppnå det som jag vet att jag kan. Jag har haft diagnosen Crohns sjukdom sedan 2000. När jag fick reda på vad det var för fel på mig var jag 17 år. Nu är jag 28 och mycket i mitt liv har begränsats av att jag från och till har varit trött, inte kunnat äta och varit tvungen att alltid ha tillgång till en toalett.

Jag har länge känt min kropp väl och vetat hur min sjukdom fungerade. Vid jul 2010 förändrades det då en helt ny del av tarmen blev inflammerad. Skoven – de vågor som sjukdomen går i – har blivit skarpare, medicinerna biter inte lika bra och sjukdomen gör mig väldigt sliten väldigt fort.

Min läkare har fört in alternativet operation i diskussionen sedan i höstas, och nu är operation det som jag ser som det enda alternativet för att faktiskt kunna ha en bra liv i framtiden. Det jag vill uppnå med operationen är att få känna mig friskare och kunna lita på min kropp vilket i förlängningen jag hoppas ska leda till att jag ska känna mig mindre begränsad och att jag ska kunna ta tillvara på de möjligheter jag erbjuds.

Den 17 april ska jag operera bort tjocktarmen och få en ileostomi och det är hur det är från och med idag – med första besöket på pre-operation – vad som sker, vilka frågor som uppkommer och de problem som måste lösas. Men också de tankar om omvärlden man får när man har tid och tänka efter, vilket man har gott om när man ligger på sjukhus.