Många veckor av mindre bra

Helt enkelt. Något stämmer inte och detta något har varit off ett bra tag. 

Om jag nu ska försöka se ljusglimtar i tröttheten är det att jag numera har J i mitt liv. Det är väldigt mycket mindre deppigt att må kass när någon frågar hur det är, kommer hem med önskemat, kramar om en och priorieterar ens välmående. Jag känner mig verkligen avsevärt mindre ynklig. Jag kan inte gömma mig från världen. Jag måste gå upp ur sängen och ta hand om mig. För Js skull. Och det blir för min skull. Det dåliga livet får en mycket högre lägstanivå, nu när jag inte är ensam i tillvaron.