Ska rädsla vara en normal känsla?

Det har hänt något i Sverige. Det är något som gått extremt fel. Nazister attackerar barnfamiljer som manifesterar i Kärrtorp. Nazister marscherar genom städer runt om i Sverige. Taggar med hakkors har blivit normalt. Manifestationer för mångfald, värdet i olikheter och att alla är lika mycket värda drar tusentals personer runt om i landet. Såhär mycket konflikt har det inte varit på mycket länge.

Ikväll är det demonstration i Lund, imorgon i Kristianstad, nu ryktas det om att någon eller båda av dessa antivåldsmanifestationer kan komma att attackeras av våldsamma högerkrafter. Då jag läser kommentarerna kring den nya manifestationen i Kärrtorp den 22 december framkommer det att många är rädda för att gå dit, och då borde vi ändå vara många hundra gånger fler än vad de är. Hur kan det vara möjligt att nazister skyddas under sina marscher, i yttrandefrihetens namn, och att journalister hålls på avstånd så att de inte kan rapportera om vad säger samtidigt som barnfamiljer attackeras eller inte vågar gå ut och säga att de står upp för allas lika värde?

Nu har alltså rykten börjat gå om att den manifestation som ska ske här om några timmar kan komma att attackeras. Jag har en obehagligt känsla i magen, men hoppas på att det bara är ett sätt att försöka skrämma folk till att inte gå dit. Och om det händer något så måste jag tro att polisen nu har såpass mycket koll att de kan hantera situationen. För om något så måste ju demokratin försvaras! Vi är fler. Och det är det som kommer göra att vi vinner!