Utan sömntabletter försmäktar jag på…
Jag har varit extremt seg i huvudet de senaste dagarna. Jag har funderat vad det beror på och om det också är en biverkan av kortisonet. Men så tänkte jags att det kan ju vara en biverkan av sömntabletterna som jag tar för att kunna sova trots kortisonet. Så jag tog det ”smarta” beslutet att inte ta några sömntabletter. Så nu är klockan snart sex på morgonen, det strilar ett lätt sommarregn mot fönstret, Jim Dale läser Harry Potter och jag är helt slut, men har inte sovit över huvud taget. Så det är uppenbarligen sö att jag inte har förmågan att sova utan hjälp för tillfället.
Så nu tänker jag skriva om böckerna jag läst den senaste veckan. Har inatt läst ut min tionde bok. Och då räknar jag inte den lilla, fantastiska, boken om hur bostadsbristen i Stockholm ska lösas (Hitta Hem av Ola Andersson)
Jag har läst två böcker av Johanna Mo, en ny bekantskap. Hon skriver om brott längs röda och gröna tunnelbanelinjerna söderut. Historierna rör mer än bara brotten och handlar mycket om känslorna hos de olika karaktärerna och jag tycker att de var helt ok. Medelbra deckare, bra för mig, eftersom de utspelar sig på en plats där jag inte behöver föreställa mig hur det ser ut, utan jag vet. Det gör att min trötta hjärna inte behövde anstränga sig så mycket. Kommer det fler böcker så kommer de finnas i min lövhög nästa sommar.
Jag läste också de senaste två böckerna om poliserna i Visby av Mari Ljungsedt. Bok tio och elva i en serie. Jag har läst de tidigare böckerna förut. Dessa deckare tycker jag ligger något över medel, även om framförallt den sista av böckerna inte var de bästa av böckerna i serien.
Jag läste också en bok som erbjuds som sommarläsning av DN, av Anna Lihammre, Medan Mörkret Faller. Av alla de tio böckerna är detta den som är riktigt bra! Den handlar om Sverige på 30-talet och utspelar sig i skuggan av rasbiologiska institutet och hur fattiga, psykiskt sjuka och fattiga människor behandlades. Politisk, välskriven och tankeväckande!
Jag har också läst den senaste boken av Viveca Sten och mord på Sandhamn. Boken var märklig, framförallt eftersom jag hade svårt att placera in den kronologiskt i serien av fyra-fem böcker. Den utspelar sig 2008 men är ny. Det blev lite förvirrande. Varken historiskt eller nutida. Jag är också mer intresserad av karaktärernas privatliv än av brottet de försöker lösa, vilket är problematiskt för en deckare.
Katarina Ohlssons bok var en jag lyckades att läsa om. Jag hade glömt att jag hade läst den förut. Men den var lika bra denna gång och nu väntar jag bara på att den senaste boken ska komma ut som e-bok så att jag kan låna den lh läsa!
Sara Blaedel är en dansk författare jag råkade på av en slump. Hon har skrivit många böcker, men denna var den enda som fanns tillgänglig på svenska och lite märkligt är det inte den första boken. Väldigt annorlunda. Och inte alls som jag väntade mig! Jag ska försöka hitta de tidigare böckerna och läsa dem!
Till sist har jag läst två deckare av Katarina Wennstam. Dessa böcker hamnar också högt upp på listan över böcker som jag läst! Böckerna är uppdelade så att de följer hela processen, från brottet, genom utredningen och även rättegången. Detta är ett annorlunda grepp och det gör att de sticker ut. Båda böckerna tar upp svåra ämnen, hatbrott och våld inom familjen, och det är intressanta frågor som lyfts och beskrivs och det komplexa i situationerna belyses på ett bra sätt.
Så läs!