Cravings och värmedöden

Det har varit varmt de senaste dagarna. I fredags eftermiddag låg jag utslagen i soffan, mådde illa, tyckte allt luktade äckligt, huvudvärk. Fick påpekat för mig

Han – Har du druckit?
Jag – Typ… rätt ok
Han – Har du ätit?
Jag – Jag mår illa…
Han – Varför har du öppet där solen ligger på?
Jag – …
Han – Har du druckit resorb?
Jag – Den är slut…
Han – Vi går och köper det då.
Jag – [Otydligt gnäll]

Dagen hade bara rullat förbi. Jag hade slötittat på en kass true crimeserie. Och jag hade inte fattar hur dåligt jag mådde.

Utomlands börjar jag varje dag med dubbel vätskeersättning. Mitt liv utan tjocktarm innebär att jag inte längre tolererar värme. Jag måste numera ha hatt när solen skiner. Jag måste vara mer i skuggan. Jag behöver svalka mig ofta, hemma innebär det kalla duschar, ibland flera gånger om dagen. Jag får extremt sug efter salt. Och suget kan sitta kvar i flera dagar efteråt. Det fungerade bra i Grekland. Hemma har jag inte fattat grejen. Jag har inte fattat att det varit varmt.

Det jag framför allt tycker illa om när jag blir för varm är att jag blir omåttligt gnällig, samtidigt som jag inte klarar av att ta mig ur tillståndet på egen hand pga jag blir helt initiativslös. Jag måste hitta strategier för att ta mig därifrån. Och det blir ett litet sommarmål parallellt med kostomläggningen.