Dagen innan trettio

Idag är sista dagen tjugo-någonting. En märklig upplevelse. Min hjärna och min magkänsla är inte riktigt överens. I maggropen känns det som att jag ligger tre år efter ”alla andra” (minst). Rent rationellt vet jag att jag har uppnått stordåd. Större saker än de flesta någonsin kommer att klara av. Jag har tagit en kandidatexamen, i tid. Och är i mitten av min master. Jag har hunnit sitta i kommunala nämnder, kommunfullmäktige och kommunstyrelsen. Gått tre år på folkhögskola. Jobba med ungdomar inom kommunal kulturverksamhet. Hittat ett nytt jag i Skåne. Men det gnager ändå i mig att jag inte började tidigare, har gjort mer eller kommit någonstans. Det är så motsägelsefullt. Nu är jag 30, borde känna mig lite vuxen i alla fall. Men inte.

Har fått första presenterna också. Kallbad och överlevnadskit för mörka höstnätter. När jag åker till Stockholm på torsdag tänker jag bara ta med mig böcker och gå old school.