De ständiga mackorna

Jag går på många möten. Möten som allt som oftas innebär att vi får någon form av liten frukost innan vi börjar (mackor), fika i pausen (mackor), lite större kaffe på eftermiddagen (mackor).

Och min mage blir svullen, mullrande och ibland får jag ont av mackor.

Att få något annat i ett av sammanhangen där frukost ofta serveras tog ett och ett halvt år. Att få förmiddagsfika utan macka på en annan plats är efter tre år fortfarande omöjligt. Och på tredje stället fanns en väldigt förstående chef som sett till att jag får en sallad av pålägget istället.

Att det ska vara så svårt att tänka bortom mackorna. Jag kräver inget stort, en fruktkorg hade räckt, och hade nog varit uppskattad av många. Jag ger förslag på schyssta saker att servera istället. Jag accepterar att det aldrig funkar och har med mig back up i väskan, om utifall att.

Eller så hade man kunnat sluta servera mackor över huvud taget. Eller åtminstone ibland gjort något annat? Fruktsallad. Bär och yoghurt. Keso med äpple. En liten sallad. Det finns så många alternativ till bröd. Men eftersom mackorna är allt vi utgår ifrån, och det alla förväntar sig, så är mackorna där. På alla möten. I alla situationer.

Och jag tänker att många hade mått bra av lite variation. Så också vi som alltid blir avvikare vid mackfikat.