Debattdebut!

För att jag inte ska falla ihop helt när jag blir sjuk som jag har varit/är nu, så brukar jag fortsätta göra vissa saker. Saker som bara har positiv stress, saker som är roliga. Och det jag tycker är roligast är politik! Så idag har jag för LSSK:s räkning suttit i en debatt mellan de olika politiska studentförbunden. Det var ett intressant test. Både för att se om jag orkar och hur mycket stryk jag tar efteråt, om jag skulle klara av att vakna på morgonen trots sömntabletter, och för att kolla om jag fortfarande kan tänka vettiga tankar.

Idag hade tidningen Lundagård frukostdebatt. Studentpolitik, finns det engagemang, finns det intresse för politik bland studenter? Jag har aldrig varit med i en organiserad debatt förut. Men så här i efterhand är det inget jag tänker att jag vill ha osagt åtminstone!

Vi pratade sakfrågor som studielön, bostäder, studenters ekonomi och annat. Och jag kan bli så frustrerad på högern som tycker att lösningen på allt är – mer studielån, mindre reglering och att alla ska ha möjlighet att arbeta vid sidan av studierna. Den synen bygger ju på att en har lätt för sig i skolan, att allt hela tiden går perfekt, att alla vill skuldsätta sig och en massa andra förutfattade meningar som inte har så mycket förankring i den verklighet jag lever i.

Jag menar ju att systemet måste vara uppbyggt på ett sätt som är gjort för att majoriteten av studenterna ska klara av att betala sina utgifter utan att gå back varje månad. Att det ska finnas utrymme att ha en liten buffert så att en kan gå till tandläkaren, eller i mitt fall betala en räkning på 800 kronor för vård på sjukhus (80 kronor á 10 dagar), och sjukresor á 150 kronor eftersom avdelningen jag blev inlagd på ligger i en annan stad än den jag bor i. Att kunna gå till apoteket och på ett bräde hosta upp 2200 kronor eftersom en slår i högkostnadsskyddet i ett slag. Det utrymmet finns inte i den budget som ges från CSN. Och visst har studiemedlen ökats. Men det är lånedelen som har blivit större. Så det enda som händer är att en blir mer skuldsatt. Jag har tur som har föräldrar som kan agera som buffert!.