Jakten på mediciner

Jakten på mediciner

Det här med att komma hem från sjukhuset (även om jag inte är hemma hos mig) är mycket skönt. Men det första jag var tvungen att göra efter att jag vilat en stund efter sjukresan mellan Malmö och Lund var ju att försöka uppbringa medicinerna jag behöver för att behandla det skov jag haft. Jag går alltid till samma apotek här i Lund. Ett statligt apotek. Problemet är ju bara att de inte längre har de “muskler” som de haft tidigare. Så. Det här var min konversation på apoteket idag.

– Hej! Jag har fått en mängd nya recept idag.

Apotekaren kollar i sin dator och räknar upp mina mediciner. Lestid, Imovane, Prednisolon, Prednisolon Supp. Domperidon.
– Domperidon är inte en del av högkostnadsskyddet, säger apotekaren, tyvärr. Det kommer kosta 168 kronor, och jag har den inte hemma. Ska jag beställa den?

– Va? säger jag, och tänker att det är ju en medicin som jag har fått utskriven av en läkare för att jag ska må mindre illa, kunna äta bättre, och förhoppningsvis bli frisk fortare. Men fine, den ingår inte i högkostnadsskyddet. Jag frågar inte varför, men tänker ta reda på det. Apotekaren är ju inte ansvarig för läkemedelsverkets beslut. Jag upplever det dock som att det allt oftare är så att mediciner inte är en del av högkostnadskyddet.

Sedan säger apoterkaren
– prednisolon suppar har vi inte heller hemma.

– Va? säger jag återigen, den här gången mer konfunderat eftersom det här faktiskt är en medicin jag behöver just nu.

– Nej, jag kan beställa den till onsdag eftermiddag. Men gå och kolla på dom andra apoteken. Inget av apoteken ab i närheten har dock denna medicin inne.

Vid den här tidpunkten blev jag trött, och rejält uppgiven. Jag har samlat mina sista krafter för att ta mig till apoteket. När jag kommer dit är medicinerna jag fått utskrivna inte en del av högkostnadsskyddet, och dom finns inte inne. Jag, som individ, som sjuk medborgare, får rådet att gå runt till dom andra apoteken i Lund för att kolla om dom har medicinen i fråga inne. Jag har precis gått 300 meter och känner att jag skulle behöva vila en timme. I min värld finns inte möjligheten att gå till ett av de andra 10 apoteken i Lund för att på vinst och förlust kolla om dom mot förmodan råkar ha medicinen jag behöver inne. (Innan avregleringen kunde alla apotek se vad alla andra hade inne)

Så. Jag lät bli. Det kommer antagligen ta längre tid för mig att bli frisk, för jag kan inte följa läkarens ordination. För jag orkar inte vara en kund på en medicinmarknad. Jag är patient och vill ha tillgång till de mediciner som mina läkare skriver ut. Mediciner är inte en vara som ska handlas med på en fri marknad. Jag vill inte behöva försöka göra något initierat val gällande vilket apotek som ska serva mina behov på bästa sätt. Jag vill veta att när jag kommer till apoteket så har dom medicinerna som jag behöver. Och har dom dom inte inne. Så kommer dom komma hem fortare än kvickt. Eftersom det är företagets uppdrag att göra så att jag blir frisk så fort som möjligt och att jag aldrig ska behöva komma tillbaka igen. Vilket går emot all marknadslogik.



0 thoughts on “Jakten på mediciner”

Lämna en kommentar