En trötthet som tar över allt.

Det var längesedan jag skrev något här. Orsaken är att jag har varit trött, så in i märgen, oavbrutet, trött.

Det är en trötthet som är svår att förklara. Det är väldigt fysiskt. Det suger i skelettet i underbenen. Det värker i fötterna. Det finns som en seghet i händerna. Jag orkar göra saker, men måste planera in rejält med vila. Jag sover gärna 12-13 timmar om natten. Och utan problem kan jag sova middag ett par timmar på eftermiddagen. Samtidigt så är mitt närminne nersatt.

I början av sommaren har jag järnbrist, nu visar proverna att järnvärdena är ok. Istället har jag nu en påvisad D-vitaminbrist. Denna nya utveckling har inte upptäckts av specialisterna på Gastro, utan av en nitisk AT-läkare på vårdcentralen. Frågan är ju dock, varför får jag brist? Det är fortfarande oklart.

De senaste månaderna har jag ägnat min tid åt att försöka ta tillvara på den energi jag har. Hitta strategier för att fortsätta livet. Men jag har också använt rätt mycket energi på att försöka få hjälp. En hjälp som ingen riktigt har velat ge. Samtidigt som jag känner att jag håller på att förlora delar av mig själv.

Men snart väntar en vecka solsken. Jag tar nu D-vitamin dagligen. Och till helgen får jag sätta upp adventpyntet. Det finns en ljusning. Antagligen någon gång efter jul.