Kärrtorp, årsdag och den onda ryggen

Jag är i Stockholm för att fira jul och nyår. Jag har alltid, utom förra året, firat jul här hemma hos min mormor. Förra året opererades jag den 21/12 på Östra i Göteborg och firade inte jul på dagen. Men nu har det gått ett år och allt, allt, är annorlunda. Jag känner inte min kropp längre. Och jag har de senaste dagarna hatat min kropp eftersom jag har haft ont i ryggen på ett sätt som inte går att beskriva. Både i intensitet och smärtnivå. Men idag har det varit mycket bättre, efter ett rygglyft, antiinflammatorisk salva och en annan säng.

Den fjärde advent var jag och många tusen andra i Kärrtorp för att demonstrera mot rasism, nazism, fascism och allt annat typ av hat som breder ut sig i samhället. Det var en mäktig manifestation, en känsla som jag kommer bära med mig länge.

Julen har firats med en liten del av släkten. För första gången på länge fanns det ett barn med vilket ändrade så mycket. Glädjen hos en tvååring är så smittsam! Det blev många fina paket, men framförallt så blev det många fina minnen.