Mer än jag förmår hantera

Det här har varit en vecka och en dag jag aldrig vill uppleva igen! Smällarna mammor tätare än jag har förmågan att har förmågan att hantera. Fridag har hela mitt sinne upptagits av sorg men jag har pressat undan det till förmån för att bli utfrågad om min kandidatur till s-studenters förbundsstyrelse, hjälpa till att rent organisatoriskt möjliggöra för en möhippekidnappning och underlätta valberedningens arbete. Har nog suttit stilla i fem min i sträck på hela förmiddagen. Nu har jag lämnat 68:an och politiken för familjen och känslorna, sorgen och kaoset. Jag hade helst bara varit kvar i min fokuserade organisationsbubbla, men vissa saker kommer ikapp en förr eller senare. Nu väljer jag förr.