Musslor, Marx och Messi

Att försöka komma in i ett vardagstempo igen är svårt. Det är framförallt språket som gör det lite knepigt, det gick väldigt fort att förlora förmågan att prata engelska på ett sätt som jag känner mig bekväm med. Men också sjäkca grejen att ha deadlines och press.  Då är pressen jag sätter på mig själv och mina egna krav på prestation den absolut värsta delen.

Just nu är min stresströskel väldigt låg, mer som en blank mässingslist än en tröskel faktiskt. Och det faktum att det är ett grupparbete som ska tenta av den här delkursen gör det inte lättare. Jag har förtroende flr mib förmåga att producera bra text men allt är långsammare än vanligt och jag klarar inte av att koppla bort den yttre pressen, den är närvarande hela tiden. Hela Tiden.

Lillfredagsällskapet hade ikväll temat belgiskt.  Musslor och pommes med majonnäs. Efter middagen fick Messi och dom andra ett litet, litet utrymme på iPaden och ackompanjerades av glass med chokladbitar plus fantasiska hembakade vaniljdrömmar. Det ska väl kanske tilläggas att efter fem idag har det ätits en mängd saker som inte direkt passar in i hur jag tänker att jag ska äta. Magen är inte så glad, smaklökarna däremot är rejält lyckliga!