Supereffekiv och brutalt uttråkad

Igår färgkoordinerade jag min sommar. Idag fick jag på eftermiddagen gjort vad jag gav mig själv en och en halv dag att göra nästa vecka. Sedan printade jag ut mina sjutton sidor så att jag kunde ta med mig dem hem över helgen, och glömde hela bunten i skrivaren. Att vara ensam på kontoret med musik på utan hörlurar gör att jag ungefär två dagar i veckan kan arbeta supereffektivt.

Nu är det fredag kväll och jag känner mig som den tråkigaste, mest medelålders, tjugoåringen i norra Europa. Eftersom jag varit småkrasslig i en dryg vecka, varit tvungen att sova en hel dag den här veckan och vaknat med ont i halsen flera dagar vet jag att lugn och ro och sova tidigt är vad jag behöver. Men jag känner mig tråkig eftersom det faktiskt är fredagskväll och jag är hemma, ensam, och diskar och ser på Gilmore Girls. Det är när den extremt hemmakära delen av min personlighet kommer fram som jag känner mig som mest ensam. Jag skulle vilja kunna ha en lugn hemmakväll utan att behöva känna mig som en eremit.