Trestegs-illusionen

Lördag morgon. Det är inte meningen att en ska spendera två helger i rad på sjukhus. Denna helg kan jag dock äta och det måste ju ändå ses som ett framsteg!

För att jag ska stå med mig själv i denna situation så har jag formulerat en liten plan.
Första steget är en nattpermis. Åka till Lund, kolla till min lägenhet, se på melodifestivalen, umgås med goda vänner.

Nästa vecka blir jag förhoppningsvis utskriven. Helst på måndag. Men tisdag skulle också fungera. Jag ska bara göra positivt laddade saker. Politik, debatt, seminarier. Sova länge. Hitta matrutiner. Det är steg två.
Tredje steget blir att försöka hitta tempot i utbildningen igen. Komma in i grupparbetet. Läsa lagom med litteratur. Gå på föreläsningar.

Jag vet att alla mina tankar bara är en illusion om kontroll. Men jag måste intala mig att det är jag (och inte kroppen) som styr mitt liv. Annars skulle jag bli alldeles, alldeles tokig.