Tysta tvivlen

Jag är väldigt bra på att tvivla på mig själv. Trots detta så gör jag en massa saker som jag tycker är jätteläskiga, oftast genom att planera noga, försöka förutse allt som kan gå fel och noja, och sedan hoppa jämfota ut i det okända. För det mesta landar jag på fötterna och lyckas med det jag förutsatt mig. Ibland lyckas jag inte, och då mår jag väldigt dålig över misslyckandet.

Idag har jag gjort något jag för ett år sedan inte gjorde för att jag tvivlade på att jag kunde och var rädd för att misslyckas. Så jag har kommit någonstans trots allt som varit uselt det sista året. Jag hoppar från högre klippor med mindre förberedelse och om det inte gick så bra så kommer allt vara ok ändå.