Är inte mig själv

Även om allt är mycket bättre nu än för några veckor sedan känner jag inte riktigt igen mig själv. Min simultanförmåga är ordentligt nedsatt. För att kunna koncentrera mig ordentligt är jag tvungen att stänga ner datorn och bort med Facebook och stänga av ljudet på mobilen. I vanliga fall så brukar jag kunna ha fem-sju bollar i luften, nu faller grejer bort och jag måste fokusera på en sak i taget. Min stresströskel är kraftigt sänkt. De krav jag ställer på mig själv är inte problematiska. Däremot har jag svårt att hantera yttre stress som jag inte kan påverka. Och när grupparbete är tentamensmetoden så är jag rätt hjälplös i relation till stressen. Mitt tålamod är kapat på mitten. Människor som jag i vanliga fall bara tycker är milt irriterande reagerar jag nu med frustration emot.

När jag blir trött så upplever jag också mig själv som tråkig och grinig. Det gör att jag känner att jag inte bidrar till sociala sammanhang och att jag inte är värd att umgås med. Och jag vill mest ligga nedbäddad under något gammalt och vänta på bättre tider i sällskap av dålig film. Jag drar mig undan alla relationer och isolerar mig.

Jag är inte mig själv när magen inte samarbetar med mig. Och just nu skiftar det från dag till dag. Samtidigt som jag måste grupparbeta på engelska. Timingen är ju inte helt ultimat.