Att prata om mat

Under sista tiden har jag i många forum sett diskussioner om hur ens egna förhållande kring mat kan påverka de runt omkring en. Den typ av mat jag behöver äta är normbrytande och kan tolkas som en diet eller bantning. Och även om maten för mig handlar om hälsa så är det svårt att prata om maten på ett sätt som är värdeneutralt i förhållande till andra.

Den mat jag äter innehåller väldigt lite fett. Jag äter väldigt lite raffinerade kolhydrater. Jag äter inte saker med socker i. Och jag mår bättre! Men det syns på tallriken, och genererar frågor.

En strategi jag har när jag får frågor är att prata utifrån mig själv och att påpeka att jag är sjuk. Men jag undrar om det räcker. Jag använder ord som hälsa och må bra, som har motsatsord som är väldigt laddade. Och jag upplever det som allt mer problematiskt.

Instagram är den bästa inspirationen för mig när det kommer till mat. Det finns ett community som är stöttande, ger recept och hjälper till att lösa problem. Samtidigt är det knepigt med matbilder. De är ju idealiserade. Jag publicerar sällan ”ful” mat, visuellt vill säga. När jag är hungrig så hinner sällan kameran komma fram innan maten är slut. När jag äter ensam är ofta aptiten bristande och det handlar mer om näring än om mat i sig. Det är ju när jag har ansträngt mig, gjort något nytt eller dukat extra fint som det är roligt att fota och dela! När det gäller matbilderna funderar jag alltmer på att försöka bredda vilken typ av bilder jag publicerar.

Mat är komplicerat för många. Det kan vara kopplat till kontroll, utseende, värderingar, skam och glädje. Och min egen relation till mat är inte okomplicerad. Frågan är hur jag vill bidra till andras syn på mat.