Att sova eller äta det är frågan

När jag ska upp riktigt tidigt blir jag nervös för att jag ska försova mig och har väldigt svårt att sova plus att jag sover oroligt och vaknar flera gånger, i tron att jag har försovit mig. Det är ett destruktivt förhållande till sömn. I morse gick mitt tåg 05.54 från Lund. Klockan satt på 04.42. Jag kunde inte sova. Om det inte hade blivit så sent, eftersom jag packade först efter LSSK och jag ville lämna hemmet för helgen utan disk, så hade jag tagit något att sova på. Men det skulle jag aldrig göra när jag måste upp om typ fem timmar, minst sju och en halv timmes marginal behövs för att jag ska använda mig av tabletterna. Så nu sov jag typ inget, eller kanske ett par oroliga timmar.

Nu har jag sovit en och en halv timme på tåget men det är fortfarande för lite. Det som händer när jag sovit för lite är att jag äter mer av allt, men mest mer socker. Och nu när jag förstått vitsen med kaffe kanske kaffe också kan bli ett vapen mot trögheten de gånger jag sovit för lite. När jag kommer fram till Farsta så ska jag sova ett par timmar till och försöka fylla upp underskottet. Sedan ska jag göra kesellaglass bara för att jag vet att jag kommer vara snackssugen och då är det ett mindre dåligt val än typ godis eller rostbröd eller vad annat jag stoppar i mig när jag finns i ett hem där det finns allt i skåpen som jag inte har hemma hos mig för att jag har så dålig självbehärskning.