Det politiska är privat

För mig är allt politik. Utbildningen jag går och uppsatsen jag skriver baseras på politisk ekologi och policy. Min kontakt med sjukvården ser jag ofta genom en politikers glasögon, framförallt systemfelen och det faktum att patienten måste vara frisk för att orka ta sig över alla hinder som systemet sätter upp. Varje gång jag reser till Malmö och suckar över det märkliga faktum att regionen har valt att ha zoner och specifikt zongränsen mellan Malmö och Lund, tänker jag politik. I relationer så funderar jag på jämställdhet och hur jag ska vara så att båda får lika mycket utrymme och makt.

Allt är politik!

Jag läste i kanalen, tidningen som ges ut av mag- och tarmsjukas riksförbund, att inflammatoriska tarmsjukdomar inte ses som en folksjukdom. En procent av befolkningen lider av dessa sjukdomar, men eftersom de inte är ett utpekat område är de inte synliga inom den politiska delen av sjukvården. Att en så stor grupp människor inte finns synliga i politiken är djupt problematiskt, framförallt då sjukdomarna i sig är skambelagda och det därmed bara finns ett fåtal personer som orkar gå emot normerna och driva frågorna. För mig är det politiska ytterst privat.