En knapp termin i Lund

Jag har nu bott i Lund nästan en termin. Masterprogrammet i Humanekologi är riktigt bra, har lärt mig massor och fått många nya vänner. Det har också varit tryggt att ha den episka vänskapen närvarande och veta att det alltid finns någon där, rent fysiskt, oavsett vad (och då menar jag självklart Hjalmar Branting)

Det har hela tiden varit planerat att ileostomin inte ska vara permanent, och redan i somras bestämde jag och läkaren att jag skulle operera ned stomin. Alltså koppla samman tunntarmen direkt med ändtarmen, utan tjocktarm helt enkelt. För tio dagar sedan fick jag tid för operation. 20 december is the day.

Det syns inte för tillfället. Med rätt kläder är det ingen som ser en stomipåse!

Inskrivning den 19 december. Jag hade hoppats på mellandagarna, men det är ändå OK. Terminen tar dock inte juluppehåll förrän den 20, så jag missar en obligatorisk work shop. För mig har fokus mest varit på hur jag rent organisatoriskt ska kunna få ihop en operation i Göteborg med studier på masternivå i Lund. Den fysisk aspekten har jag på något sätt lyckats ignorera.

Smärtan, att en blir helt orörlig och beroende, att allt inte nödvändigtvis kommer gå perfekt.

Så rent organisatoriskt är min plan;
Inskrivning på eftermiddagen/kvällen den 19 december. Det är föreläsning i Lund 10-12 och resan tar drygt tre och en halv timme, så tidigast fyra kan jag vara på sjukhuset.

Operation den 20:e, allt kommer gå perfekt! (måste intala mig det, att vara glad gör skillnad)

Den 21:a kommer min mor till Göteborg från Stockholm över dagen, för att chilla med mitt neddrogade jag på sjukhuset.

Den 22:a-23:e kommer jag antagligen fortfarande ha epidural och må ganska bra, rent smärtmässigt, hur magen mår är en helt annan historia, som jag inte ens kan föreställa mig.

24:e tillika julafon, är det planerat att jag ska skrivas ut. Detta är det jag tycker är mest ledsamt. Julafton för mig ska firas i Stockholm, hemma hos mormor och morfar, som det alltid har varit. Utan Undantag. Min mormor och morfar börjar bli lite till åren komna och det känns lite tråkigt att missa en så upparbetad tradition. Allt är ”same procedure as last year” och jag gillar det. Nu får jag fira med min far istället, vilket inte är så illa rent objektivt, men jag är inte riktigt säker på att jag kommer kunna äta. Ja, får se hur det blir!

Den 7:e januari måste jag vara tillbaka i Lund. Work Shop på universitetet och motionsskrivning med LSSK:S, s-studenter i Lunds, tjejnätverk! Jag längtar tillbaka redan nu!

Ett förhoppningsvis lika snöigt och trevligt Lund som nu!

När det gäller skolan har jag pratat med kursanvarig lärare, och det är ok att jag missar obligatoriska moment. Jag gillar det inte, framförallt som jag måste förlita mig på dom jag grupparbetar med. Men det kommer bli ok ändå. Han tyckte att jag verkade seriös som faktiskt bokade in ett möte så fort som jag kunde.

Det ska också nämnas att jag precis har tillbringat 2 nätter på infektionsavdelningen här i Lund. Streptokocker och min mage var inte helt överens om hur jag skulle må. Inlagd på grund av uttorkning. Det kommer ju inte ändras även om påsen är borta. Men det ska i vilket fall som helst bli skönt att bli av med den! Även om logistiken är knepig och skolan antagligen kommer bli lidande.

Hej då påsen!!