Hur är det?

Hur är det? En till synes oskyldig fråga. En oskyldig fråga som i stort sett bara har ett svar. Och det svaret är oftast en lögn i mitt fall.  En lögn som känns så onödig, men som också döljer så mycket bakom leenden, hänsyn och småprat. I vissa fall tycker jag till och med att frågan som ställs i all vänlighet är provocerande. För det är inte bra. Inte ens ok. Det kan vara bättre än igår, men inte säkert. Och frågan kommer ofta.