Initiativ

Jag har i detta skov förlorat en stor del av min initiativförmåga, jag är helt enkelt för trött. Jag orkar inte med att driva hela processen att hitta på något att göra, fråga någon om att göra det, hitta en tid som funkar, säkerställa att jag orkar göra det planerade och sedan göra det, för att i efterhand ta konsekvenserna i och med att jag måste vila en dag. Det är för många steg, för många saker som jag måste komma ihåg och jag har inte orken. Det, i kombination med att alla andra har en sommar full med planer, relationer, resor och jobb, gör att jag blir väldigt ensam och sysslolös. Även om jag egentligen inte mår speciellt dåligt av att varken vara ensam eller sysslolös så känner jag att jag blir lite bortglömd. Att livet rusar förbi utanför och jag finns inte med i någon annans prioriteringslistan eller planer.

Alla relationer en har bygger ju på upparbetade mönster för hur en umgås med varandra och ofta har jag rollen som initiativtagare och den påhittiga. Det blir extra uppenbart när den delen av min person blir så påverkad av sjukdom och medicin. Jag känner inte igen mig själv och blir besviken på en del av min omgivning för att det blir så tydligt att jag ensam är den som för relationen framåt.

Jag har tillbringat mycket tid ensam de senaste veckorna. Läst mycket böcker, sett serier, skrivit saker och tänkt. Tänkt lite mycket kanske, analyserat ett varv för långt. Men jag har också lärt mig vad jag tycker om hos mig själv. Så inget ont som inte för något gott med sig!