Något är fel – men vad?

Jag är så trött. Trött in i märgen. Och jag borde inte vara det. Jag har gjort allt rätt den här gången. Trots att jag inte har någon aptit för annat än chips så har jag ätit bra. Jag har fram till förra veckan skött min träning. Och jag sover, massor. Natten mellan lördag och söndag sov jag 15 timmar. Inatt sammanlagt tio, i två sjok. Jag tappar hår och känner mig allmänt urlakad.

Igår trappade jag ner prednisolonet ytterligare, 7,5 mg är dosen i ytterligare nio dagar och jag har kommit upp i mina 175 mg imurel om dagen.

Och mitt i denna trötthet måste jag läsa ca 300 sidor avancerad kurslitteratur i veckan och vara entusiastisk och glad och drivande. Jag gör det. Men det tär. Idag lämnade jag prover och om pä torsdag ska jag ringa sjukhuset och kolla om det syns något i blod- och fecesproverna. Nu vill jag mest sova. Men klockan tre har jag föreläsning med film och efter det diskussion om arbete som är ’intimate’ fram till sex. Så en inställning i stil med ’fake it til you make it’ och massiva mängder kaffe är vad som håller mig upprätt.