När livet kommer emellan

Idag har jag haft mycket att göra. Politik alltihopa. Inklusive bad. Väldigt roligt. När jag kom hem vid sju insåg var dock yrseln ett faktum. Jag vet inte hur varmt det har varit idag, men dryga 30 grader i alla fall. Som tur var tillbringades en stor del av dagen i en bil med ac. Men jag hann inte med att dricka tillräckligt. Då började jag ändå med gröt och resorb för att förebygga möjlig vätskebrist. Jag misslyckades ordentligt.

Jag hade vattenflaska med mig. Drack mineralvatten till fikat. Köpte en dricka till glassen. Och drack smoothie på planeringsmötet. Men det är långt ifrån hur mycket jag behöver dricka. En dag som denna hade jag nog behövt få i mig fyra liter till. Men då hade jag missat livet istället. Och livet kändes prioriterat idag. Så när jag kom hem och satte mig i fåtöljen roterade världen långsamt baklänges. Fötterna kändes som glödande kol och jag var allmänt i rätt dåligt tillstånd. Efter en iskall dusch, så kall att det tjöt i rören, och en lika kall hårtvätt, en resorb och två liter vatten kom jag något sånär i balans efter en knapp timme. Så pass att jag kunde äta bacon och därmed få i mig salt.

Det är svårt att hitta bra rutiner. Jag blir så upptagen av livet att jag glömmer min kropps begränsningar. Eller också väljer jag bort livet för att kroppen har begränsningar. Och inget av de alternativen är egentligen hållbart i längden. Men det är väl som allt annat som är relaterat till min tarmsjukdom, det finns förslag om hur en kan göra, men det finns ingen som vet. Därför måste jag pröva mig fram och testa olika varianter för att hitta vad som funkar för mig. Min kropp är unik, min sjukdom är individuell, det finns ingen standard.