Tre drömmar

Det säga att vi som är unga idag är bortskämda. Vi har fått lära oss att vi har alla möjligheter, att vi kan bli vad vi vill. I verkligheten så finns det inte sådär jättemycket möjligheter. Verkligheten är rätt så deprimerande. Det är färre än fem av de personer som jag pluggat med som har en fast anställning. Dessa personer är undantaget. I stort sett alla går från projektanställning, till vikariat, till någon form av tidsbegränsad någonting. Ingen har en egen lägenhet. Alla bor i andra, tredje, sjunde hand eller tillsammans med någon som av en slump lyckats få en hyresrätt. Tvångsägande är en annan form av boende.

Allt det där gör ju att en inte riktigt kan bygga upp sitt liv. Och jag drömmer för tillfället mest om att ha de där två första, jobbet och den egna lågenheten, så att jag kan äga ett skåp där jag kan stoppa in plättläggen jag köpt med min första lön.

Är jag bortskämd?