"who somehow manages to describe exactly how you felt at a particular moment in your life"

Har suttit hela dagen framför datorn. Vårterminen på universitetet började idag och imorgon har vi intro på kursen i Politisk Ekologi. Av tidigare erfarenhet vet jag att jag behöver ett försprång när det kommer till läsningen. Jag kan läsa fort om jag inte läser för att minnas. Ska jag minnas går det galet långsamt, och är litteraturen på engelska ännu värre. Så jag började läsa igår. Som tur är är boken bra! Third World Political Ecology. Ser sjukt tråkig ut. Men det är aha-moments i varje kapitel jag läst hitintills! Sex timmar framför en elektronisk bok med korta avbrott för disk, tvätt och lite städning + matlagning.
För att stå ut (jag klarar inte av tystnad, framförallt när jag pluggar) har jag först haft mina ständiga studiepartners i Benny Anderssons Orkester som sällskap. Första skivan i BAO in a Box är helt instrumentell, fantastisk för studier. Sedan har jag gått över till Taylor Swifts Red, finns inte på spotify vilket jag ogillar, och låtarna är av blandad kvalitet men det finns några riktiga guldkorn.
Men…
Den som förgyllde min kväll var Adele.
Det här måste vara ett av de bättre akustiska live-framträdanden jag sett! Och precis som programledaren James Corden säger innan Adele börjar spela ”there’s nothing quite like the feeling when you’re listening to a song, written by someone you don’t know, who you’ve never met, who somehow manages to describe exactly how you felt at a particular moment in your life”

Ibland blir åtminstone jag förundrad över hur musik kan beskriva allt en känner och lite till, och du visste inte vad du kände innan du hörde en specifik låt!