Åh älskade gröt!

Jag älskar gröt! Av någon anledning så fungerar just havregrynsgröt för min mage, trots att det är kolhydrater. Eftersom det fungerar så bryr jag mig egentligen om varför det fungerar med gröt även om det såklart hade varit intressant att veta orsak och verkan.

Jag har vid detta läge flera varianter av smaksatt gröt som jag äter med jämna mellanrum. Gröt äter jag nästan varje dag, men smaksättning varierar.

Den jag äter oftast är hallongröten. Detta eftersom hallon är de frysta bär jag för det mesta har hemma. Jag har försökt att äta gröten både med och utan ägg, skillnaden är stor. Har jag de extra proteinerna som kommer i och med ägget håller jag mig mätt i många timmar fler än om jag hoppar över ägget. Det låter märkligt med ägg i gröten, jag vet, men det smakar inte ägg och om en rör ivrigt när ägget har knäckts i kastrullen så blir resultatet en extra slät gröt med lång mättnad. Andra bärgrötar jag testat är blåbärsgröt och björnbärsgröt

Den senaste månaden har hallongröten fått en konkurrent i morotsgröten som smakar lite som morotskaka. Jämfört med de olika gröterna med bär, så är mototsgröten rätt annorlunda i sin karaktär. Den är grövre. Den är mer av lunch än frukost. Och framförallt är det fler ingredienser som behövs eftersom kryddningen är avgörande för att den ska bli lyckad.

Två andra mer avvikande varianter av smaksatt gröt som jag gör är äppelgröt som jag gjorde ofta i höstas när jag hade tillgång till äpplen från trädgården som tillhör huset jag bor i. Och chokladgröt, en gröt som smakar lite som varma chokladbollar. Chokladgröten brukar jag göra när jag år godissugen innan jag ska gå och lägga mig.