Återtagandet av fysiken.

Sedan slutet av november har jag inte kunnat träna på det sätt som jag vill. Att träna ger mig så många positiva saker, mitt kroniska ryggont minskar, jag sover bättre, jag känner blir på bättre humör, det är ett sätt att hantera jobbiga känslor. Problemet är att under perioder när jag blir sjuk så kan jag inte träna, vilket gör att alla dessa saker blir värre, plus att sjukdomen i sig gör att jag inte kan sova, får ont  i kroppen och jag blir nere.

I förrgår snörde jag på mig löparskorna för första gången på väldigt, väldigt länge. Det blev inte en lång runda, 2,7 km, men det kändes bra att jag faktiskt kunde springa det mesta av sträckan. Igår och idag har jag också varit ute i dryga 20 minuter. Träningsvärken från i förrgår är dock brutal. Ett ordentligt tecken på att kroppen inte är van vid fysisk aktivitet över huvud taget för tillfället. Men planen är nu att försöka få rutin på träningen. Några pass på gymmet, några gruppträningspass och lite frisk luft på Väster i Lund.