Att lyckas när det inte borde gå

Att lyckas när det inte borde gå

I tisdags hade vi examenscermoni. Nu har också betygen kommit in. För mig har det varit en kamp att ta poängen i den takt som förväntas i ett program. Under mitt masterprogram har jag genomfört en stor tarmoperation och en liten handoperation. Jag har haft skov och legat inne på sjukhus i flera omgångar på grund av infektioner och inflammationer. Som student går det inte att vara sjukskriven, om en inte är borta mer än 30 dagar, och det är ytterst sällan som jag har varit sjuk mer än tre veckor. Detta har gjort att jag inte har kunnat vara sjuk när jag faktiskt varit sjuk, jag har suttit med datorn i knäet i sjukhussängen, jag har varit tvungen att ha med mig kursböckerna i väskan då jag ska opereras, jag har legat på sjukhus på julafton, eftersom det organisatoriskt är lättare att missa sista julen med morfar i livet än att försöka anpassa skolarbetet till att vara kroniskt sjuk.

Mina något begränsande förutsättningar i kombination med de stora krav jag ställer på mig själv är inte alltid helt ultimat. Men jag har lyckats, jag har tagit min examen i tid, och det var bara en kurs som jag var tvungen att ta igen i efterhand, men jag avslutade den innan terminen var slut. Jag har också fått riktigt bra betyg. Igår kom de två sista betygen. Och jag är så nöjd! Jag har under min tid på Lunds Universitet inte fått lägre betyg än ett C då skalan A-F har varit den gällande. Jag är så nöjd med att jag inte har låtit kroppen begränsa min förmåga att tänka och att skolan inte har blivit lidande bara för att kroppen inte alltid vill som jag vill.

Att jag sedan utöver de ‘kortare’ kurser jag läst, på mellan 5 och 10 veckor, lyckades jag få ett B på min masteruppsats. Och det var egentligen inte betyget i sig som gjorde mig gladast, det var omdömet som kom med betyget. Där stod det att jag skriver  på ett tydligt sätt och att jag visade på förmåga att förmedla mitt budskap på ett sätt som var lätt att hänga med i. Det känns som en liten seger i sig att skriva en uppsats på engelska som anses ha hög kvalitet. Jag är så nöjd!

Nu är jag dock utanför universitetets trygga väggar och måste försöka omvandla de kunskaper jag har förvärvat till något som är användbart på arbetsmarknaden, försöka förklara för människor som inte känner mig att jag är en utmärkt organisatör, att jag producerar högkvalitativ text på kort tid, att jag kan se mönster i stora mängder data, att jag har förmågan att se nya lösnignar på gamla problem. Det är svårt att visa på dessa kunskaper i ett personligt brev. Samtidigt som jag har stora hål i mitt cv, pga att jag har varit sjuk under långa perioder och inte heller har klarat av att jobba extra eller ha sommarjobb. Det är skrämmande att befinna sig i limbo.



Lämna en kommentar