Trötthet och trötthet

Det som är det jobbigaste med det skov jag har just nu är bristen på energi. Det är svårt att förklara känslan av total, dränerande, oändlig trötthet. Men jag ska försöka. Det är två parametrar som påverkas, huvudet och kroppen. Varje gång jag blivit dålig de senaste åren sjukdomen tagit sig olika uttryck. Ibland är det huvudet som slutar fungera, att hjärnan blir långsam och trött, att jag inte klarar av att minnas saker, ta initiativ eller läsa. Andra gånger är det kroppen som får ta smällen, då det känns som efter ett massivt träningspass, ständig influensa eller brist på sömn.

Den här gången är det en kombination av de båda. Dagarna rinner iväg eftersom jag inte har orken att bry mig om att livet pågår utanför lägenhetens fyra väggar, och kroppen känns som att jag har en grov förkylning som bara blir värre. Samtidigt så vet jag att mitt nuvarande tillstånd inte är något jag vilar mig ur, det blir egentligen inte värre av att göra saker, om jag inte blir för trött. Så det är en stor paradox. Jag kan göra saker, men jag orkar inte ta initiativ för att göra något.

Det värsta med hela situationen är att jag känner mig så meningslös. Att jag inte bidrar och att jag är en börda. Det är frustrerande. Men jag orkar inte riktigt bry mig.