Början på en vit vecka

Jag räknade lite igår, och tror att SUS i Malmö kan vara det 17e sjukhus jag har haft kontakt med under min livstid. Gastro här är riktigt bra, än så länge. Jag är på ett två-rum. Vi har TV på rummet. Universitets nätverk finns tillgängligt, vilket gör att jag har gratis internet. Maten kan jag inte bedöma eftersom jag inte får äta. Däremot har besöken varit excellenta!

Så. Vad är det då som gör att jag har hamnat här? Ett skov antagligen, men det är väldigt annorlunda mot hur det brukat vara förut. Det är ju den första gången jag har ett skov utan att ha en tjocktarm. Jag ska spara detaljerna. De är förbehållna ett fåtal utvalda personer. Men jag är trött, illamående, lite snurrig. Nu är planen att jag ska ligga inne över helgen med tarmvila, näringsdropp, intravenöst kortison och lite melodifestivalen.

Nu är jag på sjukhuset i Malmö, men jag sökte hjälp på akuten i Lund igår kväll. Jag hade aldrig gått dit om jag inte blivit rätt hårt knuffad, jag hade väntat, hoppats att det skulle gå över, att jag bara inbillar mig alltihopa. Men det är aldrig så att jag har inbillat mig. Jag vill bara inte acceptera att jag är sjuk. Jag vill så gärna vara frisk. Och 2013 skulle vara ett år som poliklinikpatitient.

KAVA på sjukhuset i Lund ligger på 8e våningen och denna gråa fredag var det trots allt en väldigt maffig utsikt mot Köpenhamn och Landskrona.

Eftersom jag inte ska äta, för att låta mag-tarmsystemet få en liten paus har jag nu har jag en vit vecka och för första gången i mitt liv får jag näringsdropp (Orimel Perofer) Jag mår rätt illa. Men det är väldigt skönt att slippa äta. Slippa känna tvånget att göra något som gör väldigt ont och är väldigt obehagligt. Så nu ska jag vara snäll mot min mage. Försöka skapa en balanserad relation med det för ett långt och hälsosamt förhållande. Så vita veckan börjar nu!