Följderna av ett nedtryckt immunförsvar

Har varit på vårdcentralen. Domen blev öroninflammation i båda öronen och en ordentlig rodnad i halsen, med svullnad, men inte halsfluss.

Det som är en av de jobbiga sakerna med en autoimmun sjukdom är att jag äter mediciner som trycker ner immunförsvaret, för att göra immunförsvaret mindre aggressivt. Det är ok så, men ett problem är att jag är väldigt känslig för alla former av infektioner och virus. Jag blir lätt sjuk, blir liggande länge, och har svårt att bli frisk på egen hand.

Denna gången började det med ordentligt hög feber. Och därmed smärtor i kroppen, vilket jag alltid fått när jag blir sjuk. Orsaken; öroninflammationen. Men det som varit jobbigast, förutom smärtan, är den onda halsen. Detta eftersom jag har haft så svårt att få i mig, till och med, vätska. Jag blir väldigt lätt uttorkad och måste dricka 5-6 liter vatten om dagen. Nu har jag kommit upp i en knapp liter. Så jag har druckit för lite och haft feber. Vätskebrist hos mig blir till lågt blodtryck och galna saltbalanser, och ett brutalt illamående. Mitt känslighet gällande vätskebalans har tillkommit efter mina operationer, och är ett tydligt resultat av att jag inte har någon tjocktarm längre.

Så att ha en sjukdom, och behandlingen för den sjukdomen, och de till sjukdomen kopplade symptomen, får många fler konsekvenser i det långa loppet. Lägg också till ett mindre bra allmäntillstånd, och det blir allt knepigare.

Nu när det akuta är mer eller mindre avhjälpt väntar jag återigen på att mottagningen på sjukhuset ska ringa upp. För ursprungsproblemet kvarstår. Jag mår inte speciellt bra, även om öroninflammation och febersmärtor är borträknade, och jag har inte träffat en läkare på min mottagning på över ett år. Och jag har aldrig träffat samma läkare två gånger sedan jag flyttade till Lund. Det enda sättet att få kontakt på är att ringa, och vänta på att de ska ringa tillbaka. Dag efter dag, vecka efter vecka. Och samtidigt blir jag allt tröttare och sjukare.