Förkylningen som aldrig släpper, kroppen som inte riktigt vill bli frisk

Igår kväll var inte rolig. Jag fick någon soppa som min mage inte gillade. Kan ha varit för att den var grön. Jag är skeptiskt till det som är uppenbart grönt och framför allt när jag inte riktigt kan identifiera vad maten innehåller. Jag är ett kontrollfreak på många nivåer, och när det gäller mat är jag mest neurotisk. Men det har ju självklart sina orsaker. Om jag blir sjuk, vill jag åtminstone fått välja själv att bli dålig. Jag vill ju inte bli kass på grund av något som jag inte tycker är speciellt gott! Avvägning. Avvägning. Avvägning.

Idag kanske tristessen kan mildras något. Det är skid-vm på TV och det kommer pågå hela dagen, från och till. Jag jobbar med trippelskärm. Lite blogg på den ena, facebook-konverstationer på den andra, skidor på den tredje. Utan tekniken vet jag inte vad som hade varit kvar av mig efter en vecka på sjukhus.

Det är ändå rätt ok här. Och jag skulle inte orka ta hand om mig själv hemma.

Läkarna var förbi för en stund sen. Överläkaren skulle återkomma senare, de rondade inte riktigt, hon och jag ska träffas i lugn och ro senare i eftermiddag istället och försöka hitta en lösning, skapa en plan. Jag har ju ingen lust att stanna kvar här! Jag vill hem! Jag vill ha tillbaka mitt liv.

Jag har också insett att alla mina bilder för tillfället är väldigt blå i tonen. Det har två anledningar. Allt på den här avdelningen är målat i krispigt vitt och alla kläder går i blått. Det gör att allt blir lite ledsamt och deprimerat. Så illa är det inte!

Och även om det är rätt tyst och lugnt här – så är det bara en illusion. Livet i resten av världen pågår i übertempo, och jag deltar i det. Även om det är svårt att delta i den engelskspråkiga delen för tillfället. Mest för att min hjärna inte riktigt klarar av den engelska satsbyggnaden för tillfället. Men mer energi. Mindre förkylning och jag kommer vara tillbaka med full kraft! Vänta bara!!