Jag hatar min kropp

I lördags morse vaknade jag med ont i vänster tumme. Jag tänkte att jag sovit på handen så att tummen kommit i kläm. Det brukar gå över om jag tejpar tummen och ger det en dag. Denna gång skedde inte detta. Det gjorde ondare och ondare och jag blev allt mer orörlig och påverkad. Så igår, söndag, träffade jag efter många om och men min husläkare på jourvårdcentralen, vilket var en fantastisk slump. Hon skrev ut tramadol och ordinerade vila ihop med antiinflammatorisk salva på handen. Till saken hör att jag inte kan ta antiinflammatoriska smärtstillande eftersom de kan trigga igång skov i tarmarna. Men under kvällen så började Hansen svullna upp och det gjorde så ont att jag inte kunde lägga handen mot någon form av yta.

Vid halv två beslutade jag mig för att det enda alternativet var akuten. Det gjorde alldeles för ont.

Lösningen för att få handen att vila är att den nu är gipsad. Ett litet blått gips som en handske för att immobilisera tummen. Efter det har jag kunnat sova lite. I intervaller men ändå. Det gör fortfarande brutalt ont på ett sätt som jag har väldigt svårt att hantera, inte hela tiden, men så fort jag på minsta sätt rör handen eller rör vid handen. Nu ska jag försöka låta handen vara såhär i några dagar.  Vilande.