Matnormerna

Mycket av det sociala handlar om mat. Det har jag varit medveten om länge. Det har varit extra tydligt under vissa perioder i mitt liv. Det halvår runt min 18-årsdag då jag hade sond. När jag hamnat i skov och inte kunnat äta mer än rostbröd. Då jag för att klara av föreläsningar valt att inte äta alls.

När jag fick stomin var det tydligt att jag inte längre kunde äta mjölbaserade saker. Att potatis var knepigt. Och en del grönsaker funkade inte. När stomin lades ner trodde jag det skulle bli lättare. Men bröd, pasta och potatis har varit svårt. Ris funkar ibland. Socker gör min mage upprörd.

Det vanliga sättet att umgås med människor är över mat. Vi tar en fika på stan. Vi går på bio och äter popcorn. Vi bjuder varandra på middag. Att inte äta allt som bjuds innebär att vara krånglig, att göra saker svårt för andra och att aldrig någonsin vara enkel att ha att göra med.

Jag försöker hitta sätt att göra det enkelt. Och det är många tillfällen som jag behöver parera, planera och dubbelarbeta för att få det att funka. I många sammanhang jag befinner mig är lunch något som ingår, jag skickar då in en lista med vad jag inte kan äta och hur det enklast går att ersätta olika saker. Senast i torsdags var jag på en sådan lunch på ett hotell i Helsingborg. Maten var förbeställd, och när vi kom dit på morgonen fungerade det så bra, och jag fick en lapp att ge personalen vid lunchen. Vi satte oss, två vid bordet skulle ha ”vanlig mat”, en skulle ha vegetariskt och jag skulle ha specialkost. Efter fem minuter fick de som skulle ha ”vanlig mat” sin lunch. Efter ca 25 fick min kamrat som skulle ha vegetariskt. Tio minuter efter det fick jag min mat, då behövde de två som fick sin mat först gå för att hinna till nästa möte. Som tur är hade jag inte bråttom, så jag kunde äta rätt lugnt. Men hela idén med att äta lunch tillsammans var förstörd.

AIP innebär en ännu mer restriktiv kost än jag har ätit de senaste åren. Och jag tänker testa över sommaren för att det ska bli så enkelt som möjligt, för andra. Om AIP fungerar, vilket jag ju hoppas, så kommer hösten bli ett administrativt projekt.