Om du såg mig skulle du inte se…

Jag är väldigt bra på att inte visa hur jag mår. Tidigare idag hoppade jag i löv på stan men det var för att jag visste att snart är jag hemma och då kan jag bryta ihop.

Mensvärk. Det är problemet. Magen gillar inte hormonpåslaget, vad jag än äter mår jag illa av och jag vill inte annat än att äta.

Illusionen om mig är den färgglada, skrattande personen. Realiteten är mindre sprudlande. I verkligheten ligger jag på mage på min värmefilt i sängen. Lyssnar på radio. Halvsover. Försöker tänka på annat än hur ont det gör. Samtidigt som jag egentligen borde skriva på min inlämning. Det fina livet på universitetet, alltid möjligt att ha en dålig dag, men med ständig stress och en mängd måsten som aldrig tar slut.