Prioriteringar

Det är så långsamt, systemet. Jag väntar nu (vecka tre) på besked om biologiska läkemedel. Den ovissa väntan är det värsta, jag vill hellre få ett nej än att inte veta.

Måndagen var i allmänhet en dålig dag, med ett inslag av firande av Måns Zelmerlöw på Stortorget på kvällen som dagens äventyr utanför lägenheten. För att inte tyna bort bakom neddragna persienner försöker jag ta mig hemifrån varje dag. I söndags var det botaniska, vilket jag förevigat på mitt Instagram @klaraochmagen, tidigare i veckan har det varit en cykeltur till köpcentret, en annan gång handlade vi mat. Små, små saker. Och trots denna låga aktivitetsgrad så kraschar jag med jämna mellanrum. Kraschar på så sätt att energin i kroppen tar helt slut, att det inte finns något jag kan göra som kan hålla mig vaken. Jag bara somnar. I flera timmar. Men ändå prioriterar jag att ta mig ut, se blommorna, känna havsdoften, vara med i min egen vardag. Jag prioriterar det lilla.