Redo?

Snart börjar det igen. Pressen. Stressen som aldrig tar slut. 20 veckor av plugg, plugg, plugg. Jag förväntade mig att det skulle vara tufft att läsa på avancerad nivå, och jag vet att jag klarar det, men det är mycket. Nu när jag ska vara mer ledande i LSSK så är det ännu ett steg uppåt i stress-stegen. Inte för att någon annan lägger press på mig, men jag lägger det på mig själv. Jag vill ju prestera på bästa möjliga nivå, uppnå min fulla potential. Och jag vill ju inte att sjukdomen ska vara anledningen till att mina betyg blir sämre, eller att något annat som jag är delaktig i inte blir så bra som det skulle kunna bli.

Jag vet inte om jag riktigt är i form att börja på max igen. Men det är ju inte som att jag har något val. Men det är uppenbart att jag måste ha utrymme för återhämtning, och som student så är ju inte semester något som ingår. Sommaren är något som måste finanseras, och jag klarar inte av att extrajobba om jag vill orka med att ha ett liv. För mig står valet mellan att orka leva (men fattigt) eller ha ett jobb och då prioritera bort allt socialt liv. Men samtidigt känner jag att jag måste skaffa mig relevant erfarenhet inför examen, så att jag kvalificerar mig till de jobb jag vill ha. Det blir lite moment 22 av det hela.

Så. Är jag redo? Nej inte alls. Kommer jag köra i alla fall? Klart jag kommer. För vilket val har jag. Så nu håller jag tummarna för att det går.