Trött först, illamående sist

På morgonen kan jag inte vakna. Kroppen är seg, hjärnan är helt avstängd, det finns inget som kan få mig att gå upp ur sängen. Och det ska påpekas att jag är envis som få. När jag väl vaknat är jag extremt långsam och min simultanförmåga är väldigt nedsatt.

Dagen går och jag tvingar i mig mat. Yoghurt. Kyckling. Äggmackor. Och det känns rätt ok för en stund. Förutom det där med att allt är långsamt och allt måste göras en sak i taget.

Sedan blir det kväll och jag försöker sluta äta. Då kommer illamåendet. Ett illamående som gör att magen känns uppsvullen nära diafragman. Ett illamående som sitter uppe vid strul huvudet. Ett illamående som gör att hela systemet bråkar. Ett illamående som kräver toalettbesök varje halvtimme. Ett illamående som blir värre om jag ligger platt, sitter eller står.  Ett illamående som gör att jag inte kan sova eftersom obehaget är så närvarande.

Så att halvsitta i sängen. Försöka hitta distraktion. Hoppas att kroppen blir bättre snart, då maten är ute ur systemet. Det kommer bli mycket flytande från och med imorgon tills något blir bättre. Bättre blir det nog när jag får mitt kortison på fredag. Grattis till mig, typ…