Acceptans. Inget mer gluten för mig

Såhär 5 veckor in med AIP har jag börjat fundera på mitt mål. Vad jag vill uppnå är att må bättre, men hur lång tid får det ta och hur restriktiv kan jag tänka mig att vara under lång tid?

Idag har jag funderat mycket på gluten. Och att jag länge har upplevt att gluten har varit ett problem. För några år sedan slutade jag äta gluten, men mer som en del i att reducera kolhydrater. Magen blev lugnare, och jag mådde bättre. När jag ätit bröd, eller framförallt pasta, så har jag haft ont i magen och varit svullen dagen efter, och magen har varit mer instabil.

Senaste året eller så har jag testat glutenfria produkter. Jag jag bakat ett sirapsbröd som jag älskar, från Baka nytt. Och har utan reaktion kunnat äta glutenfritt bröd ett par gånger i veckan. Pasta har varit svårare, och ger mig mer symptom. Men en lasagne då och då har varit gott! Det finns också några fantastiska smoothies från Semper som har räddat mig många gånger när jag fått akut energifall. Och det bästa, utöver att de är goda, är att de inte är kylvara och kan ligga i väskan till behov uppstår!

Jag hoppas att jag kan äta glutenfria substitut då och då i framtiden. Det hade förenklat livet avsevärt!

Vanligt bröd och andra glutenstinna produkter kommer jag med stor sannolikhet utesluta framöver, utan undantag. Ingen godpizza ibland. Inte äta av sambons bröd för att det är gott. Inte ta en bulle på stan för att jag också vill vara med och fika.

För nu vet jag varför gluten får mig att må dåligt. Tidigare tänkte jag att glutenintag gav mig något som kan jämföras med en baksmälla. Men det är så mycket mer än det, och straffar sig mycket mer. Så, inget mer gluten.