Allt ‘normalt’

Allt ‘normalt’

Har återigen tagit kontakt med vårdcentralen. Jag är alldeles för trött för att mitt liv ska fungera som det ska. Men enligt sjukvårdens prover kring infektioner och olika vitaminer så är allt fullkomligt prima.

Jag köper ju inte detta. Det faktum att jag kan sova 14 timmar i sträck utan att bli det minsta utvilad. Att jag sover genom fyra väckarklockor. Att jag är så stel och har så ont i ryggen på morgonen att jag får tårar i ögonen när jag ska försöka väcka kroppen. Att jag tappar massor med hår. Att mina tånaglar har tvärränder. Att jag aldrig är pigg utan mest bara vill sova. Men vad är orsak och verkan? Den fråga som alltid ställs är om ‘allt annat är bra?’ Vilket på ren svenska betyder att läkare undrar om jag är deprimerad. Och nej. Jag är trött. Jag har ont. Jag är ibland ensam i detta. Det gör mig ledsen att jag inte orkar prestera på ett sätt som jag förväntar av mig själv. Jag är besviken på min kropp som aldrig ska göra det enkelt. Det känns som att mycket måste ske i upp uppförsbacke.

Men nu ska jag göra ett nytt försök att hitta orsaken till tröttheten. För det finns en orsak. Det är jag övertygad om. För det var typ tre månader sedan jag var pigg när jag vaknade och kände att jag orkade med en normal arbetsbörda. Och den här terminen har jag som tur är möjligheten att låta bli att planera in saker innan elva vilket gör att risken att jag missar det jag bestämt minimeras och jag har fått möjlighet att vakna ordentligt. För jag tänker inte sluta försöka. Jag ger mig inte. Allt är inte ‘normalt’ och har inte varit det sedan åtminstone sommaren 2000.



Lämna en kommentar