Att komma ihåg

Dagar som de två senaste, när värmen och tröttheten har varit överväldigande, försöker jag att komma ihåg att det finns dagar som är bra. Och att de bra dagarna över tid är fler än de dåliga. De bra dagarna när jag kan tänka snabbt och agera ännu snabbare. De bra dagarna då kroppen inte längtar efter kolhydrater eller skriker efter mat hela tiden. De bra dagarna då jag känner mig som mig själv.

Det är svårt att, när jag inte orkar göra något under en helg, inte känna mig som ensammast i världen. Att inte känna mig bortglömd när ’alla andra’ är ute på äventyr i Sommarsverige. Att inte bli ledsen för att jag inte badar utan istället halvsovande lyssnar på podcast. Att inte känna mig meningslös och onödig. Så jag försöker minnas de bra dagarna. Komma ihåg. Inte dras ned.