Det där med hungern

Idag är dagen då arbete motsvarande 15 högskolepoäng ska presenteras, gånger sju. Min grupp har haft sina motgångar, men vi har nu kommit ut på andra sidan! Papret är inlämnat (med ett 13-sidigt appendix på kinesiska) prestationen är gjord!

Titeln på det som har producerats i min grupp denna halva av terminen är ”Becoming Oneself”. Blommor och färg var temat.

Nu sitter jag här på sju timmar av presentationer, och gar insett att jag inte är hungrig. Det här är ett problem. Jag har bara ätit frukost (vid halv nio) inget mellanmål vid tio, och lunchen är inte förrän halv ett. Jag borde vara hungrig. Uppenbarligen har biverkningen ”artificiell hunger” från kortisonet avtagit i och med att jag bara har en och en halv vecka kvar på nedtrappningen. Idag är en riktigt dålig dag att inse detta. Jag kommer inte hem förrän sent och har inga näringsdrycker med mig, eftersom jag inte är hungrig.
I helgen ska jag på kurs, det är bra då de ger osd mat varannan timme och ätandet är en kollektiv grej i den kontexten. Men från och med måndag kommer det bli problematiskt. Nu måste jag börja köra med mat-klocka,  hard core.