Fan den som ger sig.

För en massa år sedan gick jag den fantastiska utbildningen Bommersviksakademien. I helgen tar den fjärde gruppen examen och som alumni får jag möjligheten att vara med under deras avslutningshelg. Så därför sitter jag nu på tåget från Skåne upp till Stockholm.

I grunden är jag väldigt entusiastisk till att spendera helgen tillsammans med partikamrater, gå på seminarier, fylla på inspirationsbanken och få tid till långa samtal. Men samtidigt ville jag i morse bara stanna kvar i sängen. Sova bort livet. Inte behöva tänka. Inte behöva umgås. Jag är så genomtrött. Och att sova hjälper inte, jag blir inte piggare, jag blir inte friskare, jag missar bara allt som pågår i världen undanför lägenheten.

Så i helgen trotsar jag mina instinkter. För jag tänker inte låta livet fara förbi.