Och hur kommer jag hem då?

Eftersom det inte fanns några platser i Lund blev jag ju för två dagar sedan körd från Lund till Kristianstad. Nu har vi kommit överens om att det är ok att fortsätta vara sjuk hemma, jag är alltså inte frisk, vi har bara stoppat den negativa spiralen och jag kan fortsätta behandla hemma. Nu är vi i förhandling.

De uppkomna problemen är att
~ det finns inga system uppbyggda för att transportera hem patienter som behöver bli utskrivna och åka hem, men som fortfarande är sjuka och bara ska fortsätta behandling på hemmaplan.
~ den taxi som jag till slut accepterat, till sjukhuset i Lund, och inte de sista 2,6 kilometrarna hem, kommer inte förrän 16.30. Vilket innebär att jag inte kommer vara i Lund förrän runt 17.30 och då finns det ingen möjlighet att orka med någon form av midsommar.
~ de förväntar sig att en kan bli hämtad av någon med bil. Jag tycker inte att värdig sjukvård ska bygga på tillgång till bil. Nu kan jag kanske ordna detta ändå, men det är för att P och K kan ta en omväg hem från Ystad. Men det är inte jag som ska betala. För jag har inte valt att bli inlagd i Kristianstad.

Så nu väntar jag på svar om resersättning för privatbil. Det fanns väldigt enkelt att tillgå i Västra Götalandsregionen, om en bodde längre bort än 4 mil fick en alltid resersättning för sjukhusvård. Du gick bara till receptionen i huvudentrén, de skrev in bokföringsadress och sjukhusets adress och jag fick uppge färdmedel, kollektivt eller privatbil, och fick pengar i handen. Och det fanns ett högkostnadsskydd som jag inte kommer ihåg. Patienten behövde inte stå med kostnaden för den allt mer centraliserade specialiserade vården. Det fanns en tanke med hur patienterna skulle ta sig till och från sjukhus i hela regionen. I Skåne klarar systemet inte ens att ta hem patienter som de sova har skickat med taxi till ett annat sjukhus.

Hade jag varit en ensam människa, eller inte haft det sociala nätverk jag har, så hade jag varit helt utlämnad. Nu har jag driv, kontakter och mina skov gör mig inte långsam i huvudet. Jag vet mina rättigheter och jag vet att det inte är personalens fel. Men jag tänker inte acceptera att det är såhär som femklövern i Skåneregionen (M, FP, C, Kd och MP) behandlar patienter, personal och system.