Så mycket, med så lite

Tydligen är det partipesten i form av influensa, som hos mig har utvecklats till öroninflammation, som jag har haft de senaste veckorna. Bara att jag blivit sjukare, som vanligt. Feber, värk, smärta, hosta, svårigheter att andas, snor, i olika kombos har varit ständiga följeslagare.

Redan innan detta så var jag rätt nedgången, trött och sliten, mitt i ett skov, utan någon egentlig kommunikation med specialisterna. Men denna vecka har utöver först en och sedan en annan sorts antibiotika, också lett till ett samtal med en gastrospecialist på telefon. Ett samtal som gav mig vissa förhoppningar om att det finns en ljusning. Jag tänker dock inte ta ut något i förskott utan min inställning måste vara att ta det som det kommer, för annars blir jag besviken när det inte blir som jag tänk mig.

Skrovet i kombination med influensa och öroninflammation gjort att jag har varit tvungen att prioritera hårt på sistone. Det finns dock vissa saker som jag inte, under några omständigheter, ville prioriterat bort.  För att möjliggöra ett första maj-firande av något slag över huvud taget hade jag en lugn, alkoholfri, sista april. Trots att jag försökte göra det möjligt att fira så bra som möjligt blev jag helt utmattad av en halvtimme lång demonstration i lugnt tempo och resten av dagen spenderades i soffan med smoothie och glass framför How to get away with murder. Denna stilla första maj möjliggjorde att jag idag kunde åka till Jönköping för att tillsammans med sex kamrater från hela landet ta fram ett förslag på en ledning för Socialdemokratiska studentförbundets nästkommande verksamhetsår. Ett hedersuppdrag som jag prioriterar och värderar väldigt högt. Men efter att jag gått hemifrån vid sju imorse, och kom hem runt tjugoett så är jag nu väldigt trött, helt dränerad på kraft, energi och engagemang. Och sängen är tom och en ensam.