En fantastisk egendag

Första gympa stång-passet gick över förväntan! Jag orkade mer än jag minns att jag brukade. Det faktum att jag i allmänhet är i bättre kondition än jag varit på länge hjälper nog. Det känns som att om jag inte får ett bakslag på ett tag (håller alla tummar och ber till alla högre makter) så kommer jag nästa gång det händer klara det mycket bättre eftersom jag och kroppen är på ett mycket bättre ställe redan innan.

Tänkte att en bild som publicerade för rätt länge sedan, sist jag hade ett skov, säger rätt mycket jämfört med idag.

Den första bilden är från april 2012, den andra från februari i år. Skillnaden mellan bilderna och hur jag mådde? Den första bilden visar mig när jag gått på högdoser av kortison från och till i ett år, med allt vad det innebär i viktuppgång, artificiell hunger och sömnproblem. Jag mådde kasst av medicinerna, men sjukdomen hade precis attackerats med operation och stomi.  Den andra bilden är när jag hade mitt senaste magskov. Jag väger 15 kilo mindre än på första bilden, 5 av dom har jag gått ner bara för att jag har skov. Jag har i stort sett blivit tvingad till sjukhuset av den som känner mig bäst och fick stanna i tio dagar. Totalt tog det 10+10 dagar innan jag klarade mig själv. Jag orkade ingenting, att gå hundra meter innebar ordentlig vila innan jag orkade tillbaka.

Idag har jag, fyra och en halv månad senare, efter ytterligare en sväng på sjukhus med inflammerade muskelfästen och leder samt en brutal förkylning som mitt immunförsvar inte bekämpade så bra, gjort mitt första grupp-pass.